Star Wars – Filmadaption 1996

Star Wars – Filmadaption 1996

IMG

I nådens år 1991 tog Dark Horse Comics över efter Marvel och inledde en ny era av Star Wars serier. Först ut (i USA) var Star Wars: Dark Empire, en fantastisk fortsättning på Star Wars sagan. Den historien ligger utanför den officiella tidslinjen men är trots det en klassiker. Dark Empire finns utgiven på svenska också så den kommer dyka upp här på bloggen tids nog så klart. I och med den här krönikan tar den här bloggen också steget in i den här nya eran då Stjärnornas Krig blev Star Wars även i Sverige.

Originaltitel: Star Wars – Författare: Roy Thomas – Tecknare: Howard Chaykin – Tuschare: Steve Leialoha, Rick Hoberg och Bill Wray – Färgläggare: Pamela Rambo – Omslagstecknare: John Alvin – Redaktör: Janne Eriksson – Utgiven 1996

Hittils har jag bara skrivit om serier från tiden 1977-1987, de klassiska Stjärnornas Krig tidningarna. Längre än så hade jag inte tänkt att gå. Dels för att det är en naturlig brytpunkt och dels för att jag när jag började skriva inte hade alla nummer efter 1987. Där var ganska stora luckor i samlingen (den här tidningen var exempelvis lite klurig att få tag på) men sånär som på några vita valar så är samlingen komplett nu.

Dark Horse era i Sverige börjar med Star Wars Nr 1 – 1996. Det här är Roy Thomas och Howard Chaykins adaption av George Lucas manus till Star Wars, exakt samma serie, ruta för ruta som gavs ut i ett album 1977 men med ny färgläggning av Pamela Rambo. I USA kom den här utgåvan ut som två lösnummer 1994 med två fantastiska omslag av Art Adams och Adam Hughes. Det här är nummret då Stjärnornas Krig blir Star Wars med svenska folket och för säkerhets skull så står ju både och på omslaget. Alla ska med!

Den svenska utgåvan kom ut i bakvattnet av en VHS release 1995 och det är John Alvins illustration som pryder den hemvideokassetten som också syns på den här serietidningen. Det är fina porträtt av våra favoritkaraktärer, men som helhet är det inte en komposition som går till historien.

Det är som sagt ny färgläggning, tryckt på bättre papperskvalitet även om omslaget ändå är ganska tunt och flimsigt och inte vad vi förväntar oss av en seriesamling nu förtiden. Nu går ju trenden till och med från kartong till riktigt inbundna böcker för samlingar av den här kalibern.

Det här med att ge ut gamla serier med ny färg, eller ge färg till serier som tidigare bara getts ut i svart-vit är inget särskillt kontroversiellt, även om jag kommer ihåg att det blev lite halabalo när Fantomen skulle komma ut i färg helt plötsligt i början på 90-talet! Svenska Stjärnornas Krig serier var ju svart-vit fram till det blev en egen tidning i årsskiftet 1983/84 och kvaliteten på papper och tryck har nästan genomgående varit riktigt kass. Så i och med det här nummret blir det en aning bättre rent tekniskt, men estetiskt då? Jag vet ju inte vad målet var här, varför valde Dark Horse att göra om färgläggningsjobbet? Kanske är det av tekniska skäl? Kanske rent estetiska eller både och? Tydligt är i allafall att det bestämts att det skulle bli en ny look på serien, från en färgsprakande smällkaramell till en mörk, gråbrun ton som helt ärligt inte gör någon glad. När vi framöver någon gång tittar närmare på serien Dark Empire (som föregick det här numret i USA) så kommer vi se att det är en mörk och mer vuxen look där. Kanske ville Dark Horse att serierna skulle kännas mer homogena? Resultatet faller mig inte i smaken i allafall, jag föredrar den gamla utgåvan, trots det dassiga pappret och problemen med färgpassning och allt vad det nu är.

Här ovanför kan du se en jämförelse mellan de båda utgåvorna. Vilken föredrar du? Det är lite intressant att det här med färg och ton diskuteras på bred front nu i skrivandes stund, fast då angående film.  Färgglada superhältar i Marvels filmer vs ”dark and gritty” hos Warner Brothers DC Comics efter Chris Nolans Batman-trilogi.

Så mycket mer är det inte att tillägga om den här utgåvan. Förutom reklam för Fantomen, Spindelmannen och Conan så har den har lite kul filmtrivia och några konceptskisser av Ralph McQuarrie och John Mollo i slutet precis som det gamla albumet, bara inte lika mycket brödtext.

En av de mer intressanta sidorna i tidningen är Redaktör Janne ”The Piza Hutt” Erikssons sida som andas fantastisk framtidstro och Star Wars entusiasm! Det här är ju några år efter Widescreen-releasen av filmerna på VHS (vilket var en ganska big deal faktiskt) och innan Special Edition ska upp på bio, och dessutom är helt nya Star Wars filmer på horisonten! En förväntansfull, underbar tid att vara ett fan – precis som nu.

Annonser

2 kommentarer Lägg till

Skriv gärna en kommentar

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s