Star Wars – Splinter of the Mind’s Eye, del 1

Splinter of the Mind’s Eye är uppföljaren till Star Wars, eller så som den kunde ha blivit om Stjärnornas Krig floppat och Rymdimperiet slår tillbaka inte blivit av. Författaren som spökskrivit Star Wars-romanen i Lucas namn, Alan Dean Foster  fick uppdraget att skriva uppföljaren Splinter of the Mind’s Eye redan 1976 när George själv var fullt upptagen med att få ILM-verkstaden i Van Nuys på fötter. Nu ville det sig så att Star Wars 2 inte kom att baseras på Fosters bok, men den gavs ut ändå 1978 och i och med den här var Star Wars Expanded Universe första stapplande steg tagna.

Originaltitel: Star Wars – SpintEr Of the Mind’s Eye No1 & No2 – Författare: Terry AustIn – Tecknare: Chris Sprouse – Tuschare: TErry Austin – Färgläggare: Jamers Sinclair – Omslagstecknare: Duncan Fegredo – Redaktör: Janne Eriksson – Utgiven 1998

George Lucas gav Foster rätt fria händer men några saker var han tvungen att insistera på. Historien skulle kunna filmas på en smal budget. Det här är anledningen till att historien utspelar sig helt på en dimmig träskplanet och i trånga utrymmen, dvs billiga miljöer att bygga för en film. Som konsekvens blev också en stor rymdstrid i början av historen struken av framtida budgetskäl. Han Solo kunde inte vara med för Harrison Ford hade inte skrivit på för någon uppföljare. Inte heller fick fanns något kontrakt klart för att använda Mark Hamill eller Carrie Fishers ansikten på relaterade produkter så därför ser vi bara Luke och Leia bakifrån på det coola bokomslaget av Star Wars mäster själv, Ralph McQuarrie.

Den här serien gavs först ut 1995 av Dark Horse förlag som en fyranummers miniserie. Omslagen gjordes då av Mark Harrison och veteranen Hugh Flemming. Den här svenska utgåvan har hämtat sitt omslag från den samlade utgåvan från 96, målat av Duncan Fegredo (känd från Hellboyserien på senare år). Flemmings omslag (på amerikanska Nr1 & 2) är grymma men jag tycker Fegredo toppar dem, jag älskar det här omslaget!

Så vitt jag förstår följer serien förlagan troget så Terry Austin som står som författare här har inte tagit sig några större friheter, och det är grymt snyggt tecknat av Chris Sprouse. Det här är en bra start på en klassiker, men jag har alltid tyckt att den här historien inte passar in i kontinuiteten på något vidare bra sätt så det är förvånande att Dark Horse envisats med att sko-horna in den i sin tidslinje måste jag säga. Jag tror jag väntar med betyg på den här historien tills vi tittat närmre på del 2, men det är en grej till  jag måste nämna innan vi smäller ihop den här blaskan. Precis i början när både Leia och Luke kraschar sina skepp i en skog – påminner inte det en hel del om när Luke trillar ner på Dagobah va? Ja – Eller hur!? Det var ju det jag sa.