Star Wars – Shadows of the Empire
Sista delen av Shadows of the Empire levererar ett storslaget slut på en trilogi som gått till historien som en av höjdpunkterna i Star Wars Expanded Universe. Ett sällsynt ambitiöst multimediaprojekt som var långt före sin tid och på åtminstånde en punkt fortfarande sticker ut som helt unikt, en serietidning får sällan ett symfoniskt score!
Originaltitel: Star Wars -Shadows Of The Empire No5 & No6 – Författare: John Wagner – Tecknare: Kilian Plunkett – Tuschare: P.Craig Russell – Färgläggare: Cary Porter – Omslagstecknare: Hugh Flemming – Redaktör: Janne Eriksson – Utgiven 1997
Om du vill läsa mer om det fantastiska multimediaprojektet Star Wars – Shadows of the Empire så finns det naturligtvis en fet bok om detta, den heter The Secrets of Star Wars: The Shadows of the Empireav Mark Cotta Vaz och du kan plocka upp den på E-bay för någon hundralapp eller två. Och om du vill lyssna på soundtracket så finns det faktiskt på Spotify och är väl värt en genomlyssning.
Star Wars: Shadows of the Empire (Original Score) – Spotify
Saker och ting ställs på sin spets, som sig bör här i slutet. Alla huvudpersonerna, Leia, Chewie, Luke, Lando och Dash hamnar i samma brännpunkt, Prins Xisors slott där den slutgiltiga uppgörelsen ska stå. Det är actionpackat och högt tempo och några oförglömliga scener. Luke går bland annat loss på en Black Sun-styrka med ljussabeln, väldigt coolt och scenen pryder det här numrets omslag också. Sen har vi Leia och Chewie som är under-cover i Xisors hov. Leia blir så när förförd av Prinsen och hans luriga feromoner, men Chewie är som tur är där och kan få Leia att vakna upp och ta kontrollen. Leia visar ännu en gång att hon inte tar någon skit och är grym, även i en outfit som ser ut att hittats i kvarglömtbacken på 80-tals gymmet.
Alla hjältar får möjlighet att skina här och även Boba Fetts äventyr får sin upplösning här så klart. Han får med mycket möda och stor list äntligen Han Solo till Jabba The Hutt och allt är därmed precis som det ska vara inför Jedins Återkomst. Det är riktigt kul att se Boba i toppform och det är kul att se de andra prisjägarna slita för att hålla jämna steg med galaxens bäste prisjägare.
Det här är ett värdigt slut på trilogin som knyter upp alla lösa trådar fint men jag tycker nästan det är synd att de inte lät några slut vara mer öppna än de är nu, men vi kan kanske inte få precis allt vi önskar oss. Slutbetyget för den här trilogin, och hela multimediaprojektet med bok, serie och musik-CD måste ju helt enkelt vara fem av fem möjliga, en Star Wars-klassiker helt enkelt.
I övrigt innehåller numret bara en kort resumé på första sidan och så en tidslinje som sedemera blivit standard i Expanded Universeböcker och serier. Införandet av tidslinjen är ju en bra innovation. Det kan ju annars vara knivigt att hålla ordning på när i tiden vi hoppar in i någon av de många historierna som kom under 90-talet och frammåt. Tidslinjen kommer särskillt väl till pass när vi går in i nådens år 1998 och där vi kommer att hoppa en hel del i Stjärnornas Krig-kronologin. Den som läser den här tidslinjen noga kan notera att en hel del av titlarna inte är utgivna i sverige vid den här tiden och några titlar saknas på svenska än i dag och kommer sannorlikt heller aldrig att ges ut, varken förr eller senare heller.
En annan sak som är nytt i och med det här numret är den svenska utgivaren. De första två numren (och alla tidigare Stjärnornas Krig-serier sedan 83) kom ut via Semic Press AB men i den här vevan sålde Bonnier av hela serieutgivningen till Danskägda Egmont, så det står Egmont Serieförlag i ditt ex av Star Wars Nr 4 från 1997. Med facit i hand kan vi konstatera att Egmont inte betydde något särskillt lyft för Stjärnornas Krig-serier i sverige, å andra sidan blev det inte direkt sämre heller – det rullar på som vanligt i några år till i allafall.
På baksidan lottas fem Star Wars VHS guld-boxar ut. Alla har väl en av de här boxarna hemma i någon variant? Själv köpte jag silver-boxen som innehåller Star Wars Special Edition i Widescreen. Är det inte lite konstigt att Widescreen ansågs vara silver och inte guld? Guld ska ju vara top of the pops! Är det hemskt elitisktskt av mig att tycka att pan & scan versioner bara är halva filmer? Det här är ett litet mysterium som jag brottas med, jag antar att det får sin upplösning någon annan gång.
Stjärnornas Krig Serier 