Stjärnornas Krig – Skelettstaden

     

Döden i skelettstaden – Stenosaffären

Jakten på Han Solos kidnappare fortsätter!! De senaste omslagen har prytts av riktigt coola omslag, 1985 börjar inte lika starkt tyvärr. Jag taggar nog det här omslaget #AningenKnasigt. Men det finns ju annat att gotta sig åt här som vanligt. Vi tar en titt.

Originaltitel: Death in the City of Bone och The Stenax Shuffle – Författare: David Michelinie och Mary Jo Duffy – Tecknare: Gene Day, kerry Gammill och Tom Palmer  – Färgläggare: Glynis Wein – Omslagstecknare: Gene Day – Redaktör: Lennart Hartler – Utgiven: Januari 1985

Som ni kanske kommer ihåg så är Leia och C-3P0 i händerna på Dengar som nu utan omsvep levererar dem till en hemsk Imperieutpost. Utposten som är en central för slavhandel är utskuren ur ett enormt skelett(!). Det är ju en rätt cool idé faktiskt. Att leka med skala så här och att förlägga en bas i en dödskalle är något som Marvel Comics återvinner några årtionden senare i serierna Nova och Guardians of the Galaxy. En annan cool grej som vi får se redan på sidan fyra är en farkost som är baserad på ett gammalt Ralph McQuarrie-koncept. Det är en tidig Snowspeederdesign som hittat in här i serierutorna, alltid kul när det händer.

Leia och C-3PO spenderar resten av serierutorna här med att planera och genomföra sin flykt från Benstaden tillsammans med Fenn Shysa och  Tobbi Dala, två Mandalorianer som ni säkert kommer ihåg från tidigaren nummer. Skurken som huserar i Benstaden går under namnet Högsten(!) Hen gör inte ett särskillt minnesvärt framträdande här och dör på sin post, men inte förrän hen dödligt sårat Tobbi! De båda Mandalorianerna skiljs åt under hjärtskärande former och Tobbi offrar sig så att våra hjältar kan komma undan innan Skelettstaden sprängs i luften. Gamle Tobbi dör med stövlarna på, och vem kunde tro att Mandalorians var såna känslomänniskor?

Döden i Skelettstaden slutar med en kort scen där Lando och Chewie  mellanlandar i spelstaden Hjulet. Om ni tycker den här rymdstationen ser bekant ut så är det för att den figurerar ganska prominent i det gamla albumet – I Imperiets Klor från 1979! Lando lyckas här klämma ur sin kontakt en viktigt bit information som leder jakten på Han Solo vidare till planeten Stenos.

Här ovanför är omslagen till de amerikanska utgåvorna, nr 69 och 70. Mitt i tidningen hittar vi som vanligt C3PO’s Stjärnsidor. Där får vi del 3 av Ditt Eget Star Wars-Lexikon, allt mellan bokstäverna G som i Gamorreanerna till J som i Jediriddare avhandlas här. Mycket intressant läsning så klart! Låt oss se vad som står att läsa under Jediriddare –

”I mer än tusen år var Jediriddarna fredens och rättvisans väktare i galaxen. Dessa elitsoldater hämtade sin väldiga styrka från sin andliga pakt med själva naturen och från en djup förståelse för sina egna sinnen. Denna själsstyrka var ofta ärftlig och medfödd, och utvecklades sedan genom träning. Det väldiga element av nästan religiös själastyrka, som Jediriddarna hämta sina speciella egenskaper från kallades ”Kraften”. På sin tid, före får tidsålders början, gick Jediriddarna in i ett av Kejsarens bakhåll. Bara några få av Jediriddarna klarade sig levande ur fällan.”

Så, nu vet vi. Förvånansvärt aktuell text ändå med tanke på hur mycket som hänt med Star Wars de senaste 30 åren.

Del två, Stenosaffären är skriven som en lång tillbakablick. Vi följer hela den klassiska laguppställningen med Han, Luke, Leia, Chewie och droiderna. Det hela slutar med att våra hjältar hjälper lokalbefolkningen på Stenos att kasta ut Imperiet och återinstifta en urgammal religion och därmed den gamla ordningen.

Vi träffar även Rik Duels pirater för första gången här. (Tjenixen!) Du som läst tidigare krönikor på Stjarnornaskrig.se känner nog igen det här opålitliga gänget. När allt är sagt och gjort så är frågan på allas läppar: Kommer de flygande ödlorna, Stenaxianerna komma ihåg våra hjältar och välkomna dem med öppna armar…eh vingar?

Vi får svaret i nästa nummer – Rendez-vous på Stenos! (I vanlig ordning så stämmer inte den här titeln helt överens med den på kommande nummers omslag, det var inte lätt med framförhållningen på 80-talet.)

Slutligen måste jag ju nämna de två superfina samlarbilderna som pryder insidan av pärmen både fram och bak i det här numret! Härligt! Synd att min tidning är i så ruttet skick, jag får ut och leta efter ett finare ex.

 

Nr 1 1985 innehåller ingen reklam (!) förutom baksidan som säljer in Indiana Jones-tidningen. 52 sidor i färg! Snyggt.