Stjärnornas Krig – Jakten på Han Solo
Domen – Jakten På Han Solo
Stjärnornas Krig nummer sju 1984 har ett av de mer minnesvärda omslagen. En ikonsik bild av Gene Day, jag har alltid älskat den här bilden och det är helt klart ett favoritomslag. Det kunde varit allt jag hade att berätta om saken, men det kommer mer och jag tror inte du kommer se på omslaget på samma sätt när du läst klart. Jag vet att jag inte gör det.
Originaltitel: Golrath Never Forgets och The Search begins – Författare: David Michelinie och Walt Simonson – Tecknare: Walt Simonson, Tom Palmer och Gene Day – Färgläggare: Glynnis Wein – Omslagstecknare: Tom Palmer och Gene Day – Redaktör: Peter Sparring och Cristian Hammarström – Utgiven: November 1984
Först kan jag konstatera att det är Boba Fett på omslaget även om äventyret, Jakten på Han Solo till största delen följer en annan Madalorian vid namn Fenn Shysa. Fett är dock med på några rutor och vi får lära oss att han var en av de tre sista överlevarna på Mandalore. De två andra överlevarna, Fenn Shysa och Tobi Dala stannade kvar och fortsatte att slåss för ett fritt Mandalore medan den neslige Fett gav sig iväg på andra äventyr. Leia som verkligen kickar ass i det här numret nystar lite i den här Mandalorehistorien och det hela leder fram till en annan gammal bekant prisjägare, Dengar. Kan Dengar leda oss till Han Solo? Det återstår att se.
Innan vi går vidare och tittar på det jag verkligen fastnat för i det här numret så vill jag bara nämna att den första delen i tidningen, Domen, är upplösningen på trådar som löpt i de senaste numren och som kulminerade i förra numret med att Luke blev utkastad ur Rebellalliansen. Här återupprättas hans goda rykte och allt ser bra ut ända fram till sista rutan där han är i trubbel igen och jobbigt nog lämnas vi med en cliffhanger. I vanliga fall vore inte det så jobbigt kanske men av någon anledning gör den svenska utgivningen ett hopp här och plockar upp den här tråden först tre år senare! Faktum är att hela den här historien återutges igen i nummer fem 1987, då med titeln Golrath glömmer aldrig! Den som väntar på något gott…
Jag nämde ju att jag älskar det här omslaget, det har jag alltid gjort. Det har en fantastisk dragningskraft och jag tycker det är, om inte det allra bästa så i allafall top tre bland omslagen i den här tidiga utgivningen. När jag började skriva här så tänkte jag, som ni kanske också gör att det här är ett riktigt coolt omslag med Boba Fett, men när jag gjorde min research så hittar jag ett människoöde som ger mig lite ångest och jag skulle tro att varken du eller jag kommer att se på det här omslaget med samma känsla igen. Omslaget och serien är tecknat av konstnären Gene Day. Han dog ung hösten 1982, ett par månader innan den här serien ens publicerats i amerika. Redan här börjar jag fascineras, det är något inbyggt spöklikt över bilder och texter som kommer ut postumt.
Kanadensaren Gene Day var som så många andra kreativa själar helt betagen av Star Wars. Han hade redan 1977 med hjälp av en annan mer etablerad konstnär, Dave Sim producerat en portfolio med tio Star Wars bilder. Det här gjordes dock utan någon licens från Lucasfilm och alltihop fick lov att förstöras. Eller ja, nästan allt förstördes. Minst ett exemplar har överlevt för en blog kopplad till Dave Sim, A Moment of Cerebus postade portfolion i sin helhet för några år sen. Du kan se ett par bilder här nedanför. Jag nämner Dave Sim här för även han har svårt att acceptera Days död som den senare tedde sig verkar det som. Omständigheterna kring Gene Days alltför tidiga död är har omskrivits och debatterats lite och några olika versioner finns att läsa på nätet så jag tänkte jag skulle försöka reda ut det lite här.
Gene Day var en etablerad tecknare på Marvel Comics sedan ett par år innan han fick sin chans att teckna Star Wars. Han hade tuschat ett tiotal nummer innan han fick fullt förtroende i och med det här numret. Som det slumpade sig så hann Day bara med att teckna två nummer av Star Wars, det här och nästa (nummer 68 och 69 – 1982 i den amerikanska utgivningen).
Enligt Wikipedia dog Gene Day av en hjärtatack på ett övergångställe i sin hemstad Gananoque i Ontario, Kanada. Enligt ovan nämnde vän och kollega Dave Sim (som inte verkar ha mycket till övers för Marvel Studios) så dog Day i sviterna efter en infektion i njuren som han ådrog sig när han överarbetad, pressad av deadlines och refuserat arbete sov på Marvel förlags iskalla, utkylda kontor i New York. Enligt Sim så återhämtade sig aldrig Day och hjärtattacken som kom var en följd av den envisa njurinfektionen. Det låter verkligen hemskt, men det verkar vid närmare undersökning inte heller ligga så värst mycket sanning i den versionen. Men som jag ser det blir det faktiskt etter värre.
Jag väljer att tro att Genes yngre bror, David Days version är mest korrekt och närmasts sanningen. Brodern skriver att Gene visserligen arbetade hårt och kunde kanske till och med sägas vara arbetsnarkoman. Men det är inte sant att han ådrog sig en njurinfektion genom att sova på ett iskallt kontor. Marvels kontor var vid den här tiden modernt och inte det råtthål till lokaler förlaget huserat i på 60- och tidigt 70-tal. Dessutom var Gene inkvarterad på ett hotell och sov troligen inte på kontoret, men vem vet. Hur som helst var det var tufft att jobba på Marvel Comics på 80-talet under den ökände chefsredaktören Jim Shooter, helt klart. Så Gene jobbade hårt och upplevde en hel del jobbstress. Privat var det inte mycket bättre. Han var gift men äktenskapet var i gungning och verkar ha varit ännu en huvudvärk. Gene rökte cigaretter, åt inte särskillt hälsosamt och han misstänkte att något inte stod rätt till med hjärtat. På måndagen var han på sjukhuset för ett EKG och på torsdagen var han död. Men det var inte en hjärtattack som i slutänden tog Genes liv utan en anurism, ett brustet blodkärl på hjärtat. Gene Day dog hemma, i sömnen den 23 september 1982, bara 31 år gammal.
Det här ödet är min värsta mardröm, jag hatar historier som slutar med att folk dör i sömnen! Tanken på att gå och lägga sig och sedan bara försvinna gör mig olustig till mods som få andra saker. Samtidigt är det svårt att inte tänka på det nu paradoxalt nog.
Så är det, jag vet aldrig vilken riktning de här krönikorna kommer att ta mig. Jag kommer jag inte att se på det här omslaget på samma sätt igen. Jag kommer att tänka på Gene Day, och inte av rätt anledning tråkigt nog.
”That’s no way for a man to die.” – Ed Hocken
Med det sagt, så är det hög tid avsluta den här krönikan över Stjärnornas Krig Nr 7.
Som vanligt bryter C3P0’s Stjärnsidor av mitt i tidningen. Det är två sidor, den första är fortsättningen på Star Wars- Lexikon. Här avhandlas allt(?) från C som i Chewbacca till E som i Endor. På den andra sidan är en tävling där du kan vinna ett av de tjugofem Jedins Återkomst-album som lottas ut! Sweet. Ännu coolare är dock kalendern på baksidan! Själva promo-bilden är härligt hemmafixad med glitter och handskriven text, vi är några år före Photoshop här.
Reklamen i det här numret begränsar sig till tidningarna Svenska MAD, Agent X9 och Indiana Jones. Nästa nummer kommer den 10 januari. Men du kan läsa om mer Stjärnornas Krig här på bloggen om ett par veckor… om vi bara kan låta bli att dö i sömnen. Fy fasen.
Stjärnornas Krig Serier 
Grymt omslag.. ett som verkligen fastnat. Tack för historie lektionen. /AJ
GillaGillad av 1 person