Star Wars – Heir To The Empire, del 2

Vi är i oktober 1998 och det nya världsomspännande datanätverket World Wide Web surrar av Episode I rykten. I september blev den kommande filmens titel officiell och en stor nyhet. George Lucas nya Star Wars-trilogi ska börja med – The Phantom Menace, Det Mörka Hotet! Medan vi otåligt väntar och spekulerar har vi Heir to the Empire på seriehyllorna, mycket snyggt tecknad av Oliver Vatine och Fred Blanchard efter Timoty Zahns bok från 1991.

Originaltitel: Star Wars – Heir to the Empire No 3 & No 4 – Författare: Mike Baron – Tecknare: Oliver Vatine – Tuschare: Fred Blanchard – Färgläggare: Isabelle Rabarot – Omslagstecknare: Mathieu Lauffray – Redaktör: Janne Eriksson – Utgiven 1998

Del två i den här serien kan skryta med ännu ett pang-omslag gjord av Mathieu Lauffray. Ett supercoolt, snyggt omslag som jag håller som ett av de allra snyggaste av de svenska numren. Det håller sig också till traditionen att inte återspegla en scen i tidningen (den borde kanske prytt nästa nummer, om en ska vara petig?) Ett typiskt Stjärnornas Krig omslag på så vis. Teckningarna i Heir to the Empire håller över lag mycket hög klass och Baron har lyckats överföra Timothy Zahns bok till serierutor väl tycker jag.

Historien utspelar sig fem år efter slaget om den andra Dödsstjärnan över Endor. Storskurkarna Jedimästaren Jorus C’baoth och Storamiral Trawn konspirerar för att både komma åt Leia och hennes ofödda barn och Luke. Leia gömmer sig med Chewie på Kashyyk och Luke styr sin X-vinge mot Jomark för att konfrontera C’baoth. Mästerstrategen Thrawn är dock alltid steget före! Han skickar Noghrierkrigare med Rukh i spetsen för att röva bort Leia från Wookieerna och listar ut en annan plan för att fånga in Luke. Thrawn introducerar en ny pjäs på chackbordet – En Interdiktorkryssare. En vad för något, säger du? Det här en ny uppfinning och första gången vi hör talas om Interdiktor-teknik är just här i Heir to the Empire, det beskrivs så här:

• Interdiktorkryssarens inbyggda gravitationskälla kan koppla ur hyperväxeln på passerande skepp.

Luke kommer fram till Jomark, men inte som han tänkt. Thrawns plan att fånga in Luke lyckas inte helt men vår hjälte blir skeppsbruten, drivandes i rymden med trasig x-vinge och till sist uppfångad av Talon Karrde och hans smugglar-crew, och där har vi ju också Mara Jade. Mara gillar verkligen inte Luke, det blir tydligt från första serierutan men vi får inte veta varför riktigt än.

En annan sak som introduceras här är en sorts Jedi-kryptonit. Timothy Zahn behövde ett sätt att hantera Jediriddarnas superkrafter så här introduceras vi till den till Jomark särkillt importerade Ysalamiren, en ödleliknande varelse som har den ovanliga förmågan att ”tränga undan kraften.” Lukes förmåga att använda kraften är borta! Inburad, ensam och en rätt ilsk Mara Jade som håller honom inlåst, det ser verkligen inte ljust ut!

Kardes smugglarbas på Jomark blir brännpunkten för den här historien. Lando Calrissian, C-3P0 och Han Solo kommer dit för att rekrytera en ”kodknäckare” ovetande om Lukes situation. Och Luke sitter så klart inte på sin robothand utan använder den för att fly och i den efterföljande jakten kraschar han och Mara Jade i vildmarken, och samtidigt anländer Storadmiral Thrawn till Jomark! Nu är goda råd dyra! Hur ska det gå? Ja – upplösningen får vi i nästa nummer.

Det här äventyret är fortsatt bra. Det är snyggt och det är ett friskt världsbyggande som jag tycker känns som Star Wars. Det som jag kanske inte gillar så mycket med Timothy Zahns skrivande är att det så ofta är väldigt luddiga motiv och väl bekväma omständigheter som driver handlingen. Han får inte full pott för Heir To The Empire så här långt, men väl godkänt är det helt klart.